Politik

Tittade på svt 1 igår på Reinfeldt/Sahlin. En fundering som jag har, är att Reinfeldt säger att arbetslösheten har gått ner från 2006. När jag var på arbetsförmedling och skulle skriva in mig fick jag inte göra de, eftersom jag i alla fall inte kunde få någon ersättning eller liknande eftersom jag var arbetslös och precis är klar med min examen. Jag frågade även om de kunde hjälpa mig med mitt personliga brev men det gick inte heller. Frågan är vad arbetsförmedlingen har för uppgift idag om man inte kan få hjälp med de grundläggande sakerna för att få ett arbete. Om man blir bemött på detta sätt när man kommer till arbetsförmedlingen är det väl inte så konstigt att arbetslösheten har gått ner om inte alla får skriva in sig där. Eller är detta bara något som har med att det är val på söndag och de vill inte ha fler arbetslösa så att siffrorna går upp igen precis innan valet.

Min egna åsikt i det här är, även om man precis är klar med studier eller nyligen har blivit av med arbetet måste man kunna få hjälp någonstans ifrån. När jag blev arbetslös för 6,5 år sen så fick jag hur mycket information som helst hur man ska skriva ett personligt brev och CV och man kunde även få gå en kurs, arbetsförmedlingen hjälpte till så a-kassan skulle fungera. Jag anser då att det är ett mycket bättre system än det som är nu. Med detta vill jag inte säga att jag inte kan skriva ett personligt brev men det är enklare om man hade någon som man kunde diskutera det personliga brevet med. Jag är ganska nöjd hur det ser ut men skulle ändå vilja kunna förbättra de och jag tror att man blir blind om man sitter med sig själv i jämförelse med om man hjälper någon annan.

Det är även en stor diskussion omkring skatterna och att man bör ta bort jobbskatteavdraget, men jag kan hålla med om att man borde tjäna lite extra om man arbetar. Men däremot blir du arbetslös eller sjukskriven bör du ha kvar samma peng första tiden för att få det sänkt senare istället för att det ska skilja runt 2000 kr/mån. Man måste kunna försörja sig medan man går arbetslös för att orka ta tag i det och söka nytt jobb. Men det jag anser vara fel i den här debatten är att dem som lever på försörjningsstöd har en bättre ekonomi än studenter och jag tycker inte att man ska kunna leva på försörjningsstöd som det ser ut idag. Man måste få hjälp med att hitta nytt jobb och man får ta det att man måste pendla om det inte finns arbete på orten. Just nu lever jag på en timlön där jag i augusti fick cirka 40 timmar, hittills i september har jag arbetet cirka 10 timmar och har ingen möjlighet att få hjälp någonstans ifrån. Man borde åtminstone få alfa-kassa när man är klar med studierna eftersom det inte är alla som får ett jobb samma dag som man är klar med studierna.

Frågan är hur aktiv ska man vara för att få ett jobb idag. Jag tror att man måste finkamma alla ställen som finns, hemsidor, tidningar, mun mot mun. Det sistnämnda tror jag även är den enklaste vägen till arbete. Det är svårt som rekryterare att sitta och läsa massor med personliga brev och ska man behöva sålla innan man har läst alla eller försöker man bara få en överblick över ungefär vad man har fått in för meriter och börjar med att sålla där. Hur ska man då idag få ett arbete om man inte har några meriter, kommer direkt från gymnasiet eller högskola/universitet där man inte har arbetar någonting mellan. Nu har man tagit bort arbetsgivaravgifter för unga, om jag inte minns fel är de personer under 25, vem vill då anställa en nyutexaminerad som är över 25. Sahlin pratade igår om man skulle ta bort arbetsgivaravgiften för alla långtidsarbetslösa, man kanske borde ta bort arbetsgivaravgiften första året även för dem som precis har tagit sin examen från universitet/högskola eller de som har tagit studenten från gymnasieskolan. Så att det blir lättare att anställa någon utan meriter till en början.

Många intressanta frågor i detta ämne med arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik. Kände att jag behövde skriva det här efter debatten mellan Reinfeldt och Sahlin igår.